Dricks utomlands: En guide för resenärer

Planerar du din första resa till USA, Kanada eller Mexiko? Då har du kanske redan börjat fundera över det här med dricks. I vissa länder är det en självklarhet – i andra kan det till och med uppfattas som oförskämt. Att förstå hur man hanterar dricks i olika delar av världen är avgörande för en smidig och respektfull reseupplevelse.

I den här guiden går vi igenom allt du behöver veta om drickskultur världen över – var den kommer ifrån, när den förväntas, och hur du gör rätt oavsett vart du reser.

 

Viktiga insikter

• Drickskulturen skiljer sig mycket mellan länder – i vissa är det ett måste (som USA), i andra är det direkt olämpligt (som Japan och Sydkorea).

• I Nordamerika är dricks en självklarhet – personalens lön baseras ofta på dricks, och 15–20 % är standard på restaurang.

• I Europa är dricks mer avslappnat – serviceavgift ingår ofta i notan, och 5–10 % extra ses som en trevlig gest.

• I Asien beror det på landet – i Sydostasien uppskattas dricks, men i Kina, Japan och Sydkorea bör det undvikas.

• Kolla upp vad som gäller innan du reser – att känna till lokala regler kring dricks hjälper dig undvika pinsamheter och visar respekt.

 

Drickskulturen kan spåras tillbaka till 1500-talets Frankrike. Då var det vanligt att ge ett vin du valet eller vin courtois – en liten gest av uppskattning till den som gett god service. Ordet pourboire dök första gången upp i fransk litteratur 1662, i Molières pjäs L’École des femmes.

Men det moderna fenomenet med dricks kommer snarare från 1700-talets England. På brittiska pubar började man placera burkar på bardisken med texten "To Insure Promptness". Poängen var att gästerna skulle lägga i några mynt för att få snabbare service – något som ofta anges som ursprunget till akronymen “TIP”. Andra menar att ordet kommer från latinets stips (gåva) eller från det gamla engelska uttrycket “tip me”, en informell begäran om en liten slant.

Drickskulturen varierar stort mellan olika länder – ibland till och med mellan olika regioner eller typer av ställen. På vissa håll är dricks förväntat och nästan obligatoriskt. På andra ställen är det en vänlig gest, men inte ett måste. Och i vissa delar av världen anses det rentav olämpligt.

I länder som USA, Kanada och Mexiko är dricks en självklarhet, och att inte ge något alls kan uppfattas som oartigt. I Japan eller Sydkorea kan dricks däremot uppfattas som en förolämpning. Sedan finns det länder där dricks inte krävs men ändå uppskattas – som i Frankrike, Tyskland eller Australien.

Låt oss titta närmare på några exempel.

Om du reser till Nordamerika är dricks helt enkelt ett måste. I både USA och Kanada har servicepersonal som servitörer, bartenders och chaufförer ofta en mycket låg grundlön, och dricksen är en viktig del av deras inkomst. Att inte ge dricks ses inte som en utebliven bonus – det uppfattas snarare som oförskämt, om inte servicen varit riktigt dålig.

På restauranger är det normalt att ge 15–20 % i dricks före skatt. Mindre än 15 % kan uppfattas som missnöje. För taxi och Uber gäller 10–15 %. På hotell bör du ge 1–2 $ per väska till bärare, 5–20 $ till conciergen beroende på tjänst, och 2–5 $ per natt till städpersonalen. Även frisörer, skönhetsbehandlare och matbud förväntar sig ofta 15–20 % i dricks.

Dricks bör räknas in i resbudgeten. Om du inte har råd att ge dricks bör du kanske undvika vissa tjänster, som exempelvis att äta på restaurang med bordsservering. Att ge för lite i dricks kan nämligen uppfattas som en tyst protest. Är du osäker – avrunda uppåt.

I stora delar av Sydostasien är dricks vanligt – särskilt i turistområden – men det är sällan ett krav. På restauranger är 5–10 % uppskattat. Guider och chaufförer brukar också uppskatta en liten gest – räkna med cirka 20–50 kronor per dag.

Taxi förväntar sig inte dricks, men avrunda gärna uppåt. Kontanter är fortfarande normen i regionen, så det är smart att ha småsedlar i lokal valuta – baht, dong, rupiah eller riel – lätt tillgängligt.

I Storbritannien är dricks mer diskret än i Nordamerika. De flesta restauranger lägger automatiskt till en serviceavgift på 10–15 %. Om så är fallet behöver du inte ge något extra. Om ingen avgift finns är det kutym att ge 10–12 % vid god service.

På kaféer och pubar är dricks ovanligt, men det är helt okej att avrunda till närmaste pund. Taxi förväntar sig inte dricks, men det är vanligt att låta chauffören behålla växeln.

I Frankrike är dricks inte ett måste, men det ses som ett vänligt och artigt inslag. På restauranger inkluderas ofta en serviceavgift på cirka 15 % i notan. Om du är nöjd med upplevelsen kan du ändå lägga till ett par euro extra.

I taxibilar krävs ingen dricks, men det går att lägga till i appar som Uber. På kaféer eller bistroer räcker det ofta att lämna några mynt på bordet som tecken på uppskattning.

Tyskland och Österrike liknar Storbritannien i dricksvanor. Trots att serviceavgiften ofta är inräknad i priset är det ändå vanligt att lämna 5–10 % vid bra service – särskilt på restaurang. En viktig detalj är att man helst ska ge dricksen direkt till personalen i stället för att lämna den på bordet.

På kaféer och barer är dricks mindre vanligt, men att avrunda uppåt är helt okej. Taxichaufförer uppskattar små summor – 5–10 % är normalt – men det är inte ett krav.

I Kina är dricks inte tradition. I många delar av landet kopplas det fortfarande ihop med korruption eller mutor. Under Maos tid var det till och med olagligt att ge dricks – och även om lagarna ändrats, lever mentaliteten kvar.

På lokala restauranger kan dricks till och med vägras. På internationella hotell eller i populära turistområden kan det vara okej, men då bör det göras diskret. Undvik mynt – det ses ofta som oartigt – och ge dricksen direkt i handen. Om någon tackar nej, insistera inte.

I Japan och Sydkorea är dricks inte bara ovanligt – det är kulturellt olämpligt. Det kan uppfattas som att du ifrågasätter personalens yrkesstolthet. Kvalitativ service ses som en självklarhet, inte något som ska belönas med extra pengar.

I princip alla miljöer – restauranger, taxibilar, hotell, guideturer – är dricks helt onödigt. Även i turisttäta områden kommer det troligen att vänligt avvisas.

I Latinamerika är dricks vanligt – särskilt inom turism – och en viktig inkomstkälla för många. Kontanter föredras i stort sett överallt, så se till att ha mindre sedlar.

 

På restauranger är det brukligt att ge 10–15 % av notan. Samma gäller vid guidade turer. I taxibilar är det inte ett måste, men att avrunda uppåt är en fin gest som alltid uppskattas.

I Indien är dricks mycket vanligt, och du bör alltid ha små sedlar till hands. På finare restauranger kan en serviceavgift på 5–10 % redan vara inräknad, annars förväntas du lägga till motsvarande summa själv.

På enklare ställen är dricks inget krav, men uppskattas. Guider förväntar sig ofta något – räkna med cirka 300–500 rupier per dag för en privat guide. Chaufförer och hotellpersonal kommer också att uppskatta mindre summor.

Som du ser varierar drickskulturen stort runt om i världen. Det bästa sättet att undvika pinsamma situationer – och visa respekt för lokal sed – är att läsa på innan du reser. Där dricks förväntas bör det ingå i din budget. Där det inte är brukligt, respektera kulturen och undvik det.

Och allra viktigast – ha kontanter tillgängligt. Dricks ges ofta i mynt eller sedlar, så rätt växel gör hela skillnaden.

Behöver du resevaluta? Beställ enkelt online och få marknadens bästa växlingskurs – helt utan avgift.